jag & linn stod och pratade om döden och livet efter döden igår, efter minnesstunden för simon .
alla har ju egna teorier, jag kom nog på mig första gången för två år sen vad jag egentligen trodde

jag , angelica & roxanna åkte moppe till en fest på sommarlovet, så åkte vi förbi en kyrkogård
så säger jag ' fy vad kallt att ligga i en grav ' bara sådär
dom började skratta, det var inte så att jag hade tänkt på det värsta mycket
jag kom bara på det när vi åkte förbi, och det fick mig att börja tänka ordengligt.

det är klart att man har tänkt att man inte vill leva ibland
att man vill visa dom man själv verkligen älskar att man klarar sig utan dom
vill se om dom verkligen bryr sig ifall man försvann.

men sen kommer man till det där stadiet..
kommer man verkligen upp till himlen?
fryser man bara kvar i en grav?
försvinner man helt?
vill jag aldrig mer kunna träffa dom jag älskar så mycket?
__________________

nej, jag har för mycket kvar att göra med mitt liv
livet har precis börjat, så tänk inte äns tanken.
__________________

men jag & linn pratade om själen
att när farfar dog, så stannade allt
men själen den försvann
vart? jo dit man själv tror.
dom som tror att man hamnar i himlen
- dom hamnar där!

eller att själen lever vidare i andra
att min själ har vart i någon annan innan
eller att man har många själar ..
det går inte riktigt ihop
men t.ex att jag egentligen inte vill röka
jag gör det ändå ibland
-att det kanske är en annan i mig som har bestämt det.
 
hm, ja döden är en konstig men mänsklig sak.
man får nog lära sig att leva med åldringen
även om jag vill bli äldre så vill jag inte komma till stadiet 90+
nejnejnejnej, men jag har fortfarande hela livet framför mig!


over and out
♥ denise