Hennes hjärta ligger där inne, bakom en sköld så stark så inte ens den starkaste prins i världen
skulle kunna ta sig in. Hon vet att hon har en uppgift, en viktig sådan och att hon är på väg mot rätt mål.
Undertiden uppvaktas hon av riddarna, men de tar sig inte ända fram. De fastnar i gången mellan kött och blod.
De vet inte hur de ska ta sig in, för hon gör det omöjligt för dem. Hon är en naturkvinna, en kvinna med så
stark intuition att hon stundtals skulle kunna flytta berg med sin vetskap att det finns en annan sida.

Natten är lång och ibland ligger hon vaken och lyssnar till syrsorna, deras läten gör henne lugn. Hon vill sova
men kan inte när hennes tankar flyger är det bättre för henne att sätta dem på papper, få ut alla de där tankarna
som ruvat i hennes huvud under dagen. Vad som ska hända henne vet ingen, givetvis söker hon lycka och kärlek
som alla andra men för henne är det djupare än så,hon är inte som dem andra. Men ibland lurar hon sig själv
för några sekunder, hon stångas och slåss för någonstans där inne vill hon vara som dem , det är jobbigt att
vara som hon. Demonerna jagar hennne lätt om hon inte lyssnar. Då kan en liten bagatell bli till en storm,
en storm som för med sig dystra vindar.

Men varför släpper hon inte in dem, dessa tappra soldater som krigar i kärlekens krig. För att någon skadat
henne och det ända hon har kvar är rätten till sitt ensamma hjärta. Det ska inte få tas ifrån hennes hand om
inte hon vet till 100 procent att mannen ifråga har tillräckligt mycket styrka för att lyfta det vidare. Det finns en
annan sak som hon också alltid måste få göra, hon måste få flyga fritt ibland världens barn, hon måste få
upptäcka själv ibland, utan att kallas självisk, utan för att hon är sådan. Hon måste få vara skitig och ruffsig
på en strand utanför Thailand eller på Ibiza utan tider och regler, hon vill bara vara, hon vill upptäcka själv,
för det har hon alltid gjort.

När stormen lagt sig driver vågorna sakta in i mot hamn, hennes blonda stora hår flyger i vinden och det
är helt plötsligt lättare att andas. För någonstans där inne så vet hon att hon kommer vinna. Demonerna
kommer aldrig fånga henne, om hon inte väljer fel väg. Båten ska snart lämna hamnen, stökiga röster
ifrån de gamla skråvliga högtalarna, släpiga och hysteriska Thai- kvinnor som säljer bugalows fulla med skit,
ångesten efter Tsunamin finns fortfarande kvar men vi människor gör det vi är bäst på, vi blundar och går vidare.
Ibland tror hon att det är för att hennes demoner som jagar henne som gör att hon inte kan få nog av någonting,
hur mycket man än fyller hennes tomrum så känns dem alltid tomma. Dem skriker alltid efter något mer.


C.G

♥ nicole arrman