jag tycker inte om att berätta mina planer - är så van vid att dom inte blir av då

typ som när jag & patrik skulle till stockholm, berättade jag typ inte det innan vi redan var påväg..
för att om jag skulle säga det tidigare, och det inte blev av skulle det kännas som att jag bara hitade på.


ahh .. vet inte hur jag ska förklara, att ha en pappa som är alkoholist
en pappa som lovar så sjukt mycket saker som aldrig blir av
- jag ska gottgöra mitt drickande och vi ska göra det & det
nej.. för då tog han till flaskan igen istället, och det blev aldrig något av dom planerna..


---- ni har säkert sett att jag ska till skåne , om sisådär 11 dagar..
jag ska dit på behandlingshem, där min pappa var för typ två månader sen..
jag skriver inte det här för att "hänga" ut min pappa
men nu när det vart planerat att jag skulle åka ner efter hans behandling
så hade jag i tankarna att äntligen få säga vilken bra pappa han har blivit
vilken annorlunda person han är, som verkligen är super glad..
 och inte nämner något dåligt längre

nu får jag tänka om.. han höll sig nykter i ca 1 och en halv månad..
knappt det
nu åker jag ner om 11 dagar
och jag får helt ändra min syn & åsikt om pappa..

tar det aldrig slut?


♥ denise

ps. det är inte bara allt som har hänt tidigare, om hur vi har blivit behandlade
det handlar om att leva med den här skiten resten av livet. ds