jag känner mig ovälkommen i stockholm, i klassen
eller alltså inte ovälkommen, känns bara som att jag inte passar in
jag är ju en rätt social person och behöver mycket folk runt omkring mig hela tiden
nu har jag bara två som jag vänder mig till, alexandra & patrik!
men dom har ju inte alltid tid med mig.. haha dom gör också annat ibland!

jag är trött på att inte få packa upp väskan
trött på att sakna min familj, mina underbara djur och allt annat..

det här var nog inte lika enkelt som jag föreställde mig..



igår var jag helt kaos - ja det här inlägget kanske skulle hamna i den privata
men jag tänkte bara att alla andra också ska veta att jag också är jäävligt nere ibland!
tillbaka till igår när jag var helt kaos, hade precis dragit på mig mjukis shorts och ett linne
grinade som en ja - som en överdrivet ledsen denise arrman.
det kändes som att jag inte hade gråtit på flera år, så ledsen var jag

grabbarna grus kom förbi, wigo och isak.. haha
när jag såg som mest förstörd ut
då var jag typ bara chockad över att det kom folk
men sen blev jag glad över att slippa tänka på allt

när patrik sen kom hem vid typ elva så var jag heelt nere igen
stackars älskling så får stå ut med mina nervsammanbrott ibland
sånt händer väl alla?



nej jag är bara allmänt opepp..

♥ denise